Fy fan vad det är kallt ute, och fy fan vad mycket jag har längtat efter det.

Vintern är min absoluta favoritårstid, och december är bäst.

Det är nästan frost på morgonen, och bara det gör att jag får gåshud.

Jag älskar när snön ligger på marken och när man fryser häcken av sig på busshållplatsen och när fingrarna är ispinnar trots dubbla vantar.

Jag vet inte varför jag tycker såhär.

Sedan måste jag erkänna en sak.

Eftersom att detta är en helt anonym blogg, så tänker jag berätta om den stenen som klamrar sig fast i halsen.

Varje dag jag går till skolan känner jag hur fetter dallrar, och hur folk stirrar på mig.

Jag är så jävla obekväm i mig själv att jag vill ömsa skinn och bli nån annan.

Till saken, jag har problem med mat.

Jag har svältit. Jag har hetsätit. Jag har kräkts. Jag har träningsmani.

Jag jojar i vikten.

Och just nu är jag inne i en hemsk period, för 3:e gången.

Den perioden när jag äter nada. Ingenting.

Aptiten finns inte.

Första gången jag hade denna period så gick jag ner 12 kilo, det gick alltså inte så värst långt.

Sedan gick jag förstås upp allt igen.

Andra gången gick jag ner betydligt mer, och det var ganska allvarlig, jag vet det.

Men också detta har jag gått upp igen.

Och nu är jag alltså i början av en sådan period igen.

Jag är rädd att det ska hålla i sig, att jag ska dö. Men samtidigt så vill jag bli smal, se ben på mig själv.

Jag har inte ätit på 4 dagar. Jag vet inte vad jag ska göra.

Vill bara vara smal.

Usch, blir det här en jävla anorexia blogg nu oxå? .. Kanske.

Kram.